Jag har förmodligen en av mitt livs mest spännande, roligaste och underbaraste perioder framför mej. Den här första tiden med Yassimbe bredvid mej i Sverige, den kommer aldrig att komma tillbaks. Den här upplevelsen kommer vara fullständigt unik både för mej och för Yassimbe. Vi kommer dela den, men utifrån två vitt skilda perspektiv. Jag ser så mycket fram emot den, och jag försöker förbereda mej mentalt på att verkligen njuta av tiden som komma skall. Den är förgänglig, liksom det mesta. Det är ju det som gör den så vacker också, och unik.
På en filt vid Härlanda tjärn frågar Pia mej vad jag saknar mest med Yassimbe. Svaret är… att det är svårt att sakna. Han saknas inte här, om du förstår. Han fattas inte. I denna värld finns han bara som en röst i telefonen och en fjäril i mitt bröst. Jag saknar honom, och jag kan längta ihjäl mej till Guinea. Men här, i min vardag här, har han aldrig funnits. Jag kan knappt ens föreställa mej hur han ser ut mot den här bakgrunden. Han har aldrig funnits här, och kan därför inte saknas.
Men längtan är stark. Dock tar mycket praktiskt överhanden. Tankar på det praktiska. Små förberedelser. Dagdrömmar om hur vårt möte kommer bli.
Jag köper dusch- och badhanddukar till honom på IKEA.
En extra huvudkudde.
Dubbeldusch, och slänger en blick på raklöddret på hyllan ovanför. Inser att varken han eller jag vet något om raklödder, men att jag med all säkerhet snart med hjälp av en bror eller far kommer att veta mera och en dag köpa en viss sort av någon viss anledning.
Plockar jordgubbar och fryser in för att kunna ge honom om det tagit slut när han kommer.
Surfar Skatteverkets hemsida och läser om folkbokföring och hur man får svenskt personnummer.
Funderar på vilka kläder jag ska ha på mej när jag flyger till Tyskland om mindre än två veckor (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) för att möta honom.
Om en vecka är det bara en vecka kvar. Det är ingenting. Det känns om möjligt än mer surrealistiskt än när en Guinearesa närmar sej. Omöjligt att relatera till. Att vandra Göteborgs gator hand i hand med Yassimbe. Att spänna upp ett tält med honom, att bila genom mellansverige till Dalabröllop med honom bredvid mej. Att åka spårvagn. Att kramas på kvällen.
Ah, underbara och jättejättekonstiga tanke!
Hej… åh jag får rysningar när jag läser dina bloggar… det är så att jag har träffat en man från Nigerie och vi vill såååå gärna träffas…we are soulmates..så underbart..jag tänkte om du kanske kunde hjälpa mej lite på traven hur vi går till väga med allt det här är helt nytt för mej…
Tacksam för alla svar .
Och undrar självklart hur det gick för er begge och med kärleken???
Tack för fina ord! Har svarat dej på mejlen.