Jag önskar de hon skriver är sant…
Jag önskar de du säger till henne är sant…
Jag fortsätter hoppas…
Mina drömmar du besöker med jämnan…
Önskar du visste vad jag vill….
Drömmen…
Sanningen…
Sanningen är den att jag tycker om dig, tycker om dig mycket… Men vad spelar det för roll? Ska jag ge upp eller inte? börjar tappa hoppet nu om jag ska vara ärlig. Där står dom en efter en och väntar. medan du bara går där utan att se mig jag behandlar dom som du behandlar mig 
Längtan…
Längtar så otroligt mycket efter dig… men jag vet inte hur jag ska komma åt dig… Jag är inte alls van vid detta…
Om jag bara fick vara i din närhet…
SMS-bloggat från mobilen
jag försöker förtränga och glömma även att det inte är Så lätt. Jag försöker döda och dölja alla spår. Men det är lönlöst du har satt dina spår djupt i mig riktigt djupt i mig. Det gör ont. Det är en smärta som är obeskrivlig
om du bara visste om hur mycket jag egentligen tycker om dig. Hurofta jag önskar du var min. Men du känner inte det samma. Skulle ge dig vad som om jag bara fick vara din för stunden.
Minnen….
Sitter och lyssnar på gamal skön musik… massa gooa minnen som kommer upp ohhh saknar tiden. Men den tiden har varit och jag hoppas på ny underbar tid.
Finns inga förändringar…
Vill du veta en sak det gör ont…
Riktigt ont gör det…
Och jag vet att du vet om det…
Jag hatar verkligen din närhet…
Jag mår så otroligt dåligt i din närhet…
Jag ryser i hela kroppen…
Min kropps fylls av hat…
Hat som jag aldrig kan släppa fri…
Och jag vet att du gör allt detta bara för att skada mig…
En gång trodde jag på att man kan förändras…
Men nu vet jag motsattsen du är den du är och kommer alltid vara…
Jag har gett dig chans efter chans…
Jag har hoppats och verkligen trott…
Men till vilken nytta…
Allt har varit i förgäves…
Jag ångrar verkligen att jag ens trodde det gick…
Jag hatar allt du har gjort mot mig…
Jag har hatat hur du har satt spår i min vardag…
Jag hatar hur jag undviker saker på grund av rädslan för dig…
Döda min själ…
Just varit i väg och haft kul och kände hur hela min kropp blev uppfylld. Kommer ham och tar tag i det som i vanliga fall är svårt. Kämpar och tar tag i det. Sen kommer du hem… jag pratar med mamma och diskuterar och så och du bara dödar allt. Ditt klagande om att jag inte kan något och att jag ska läsa och inte diskutera bla bla bla tack för du hela tiden får mig att må dåligt får mig att bli ledsen. Men kommer aldrig visa dig hur illa du gör mitt inre för då vet du vart du ska trycka. Suck hatar verkligen din närhet. Du är som en tung jävlar böda på mina axlar. Just nu sitter jag bara och väntar på att du ska lämna huset så jag får andas lite försöka få upp glädjen lite och kan ta tag i det igen. Vet inte var det är men så fort du är i min närhet mår jag dåligt.
Smärta?
Jooo jag vet och jag erkänner jag har fallti lite för hans oendliga charm jag har det. Och det känns lite när han nu verkar vara spårlöst borta
Jag skulle gärna vilja ha han men vill inte lägga fram det. Men ändå vill jag inte ha han han är inte min typ på något sätt. Vissa drag på han stör jag mig på. Han är inte den romantiska personen som jag vill ha.
Fjolla…
Haha i dag var jag inne på min sida såg att mitt ex var inne. brukar kolla in någon gång i bland på hans sida då jag sätt att han varit på min sida men brukar inte tycka om att vara inne på hans sida och kolla. Haha såg att han varit inne på min sida i natt så tänkte att jag kollar hans men det visade sig att han hade blockat mig haha. så nu sitter han och skåder min sida haha.
För övrigt är jag smått förtjust i M jag vet inte om det är bra eller dåligt de två senaste dagarna har det bara kännts dåligt att vara förtjust i han så skjuter tankarna åt sidan och tänka framåt i stället
I går blev det gymmet efter att ha varit sjuk några dagar. Kändes redigt härligt att få ta ut lite energi.
Ett stadigt tag i kragen…
Ja de senaste dagarna har varit mycket sega och orke lösa… Och känslan ligger över mina axlar ännu. Det gör ont långt inom mig och jag vet inte riktigt vad det är som känns så otroligt jobbigt just nu
Så nu är det dags att ta tag i sig själv och ställa sig upp och fortsätta kämpa även att det känns totalt meningslöst. Styrkan kommer trots allt inne från och bara jag som kan göra en förändring.
Och jag hatar att M kan få mig beröd, men försöker stå emot så mycket jag kan.