Inget är för evigt, det vet vi alla och det gäller gammal som ung. Hemmavid har vi den senaste veckan känt förändringens vind blåsa (ok kanske inte blåsa men åtminstone fläkta). Som jag skrivit innan så har lillan varit stört omöjlig att lägga på kvällen. Hon bara tjoar och tjimmar under den sedvanliga mysrutinen (sitta i pappas famn framför Tv:n tills hon blir dåsig och därefter går de två upp och lillan får somna i sängen medan M sitter bredvid). Jag, som inte kan skryta med något tålamod överhuvudtaget klev in i bilden i måndags när klockan närmade sig 21 och jag själv var dödtrött. Jag har aldrig gillat eller provat skrikmetoder (tex 5-minuters) men kände att nu banne mig lägger jag ungen i sängen så får hon ligga där och gapa. Lade ner henne, pussade, sa god natt och gick nerför trappan, förberedd på att huka mig under det illvrål som…. aldrig kom! Istället stog hon i sängen och hoppade och skrattade en bra stund. Ropade sedan: MAMMA! Varpå jag gick upp, förberedd på strid men lugnt och samlat lade ner henne, pussade och sa hej då och gick. Hörde att hon for upp som ett jehu igen men fortfarande inga signaler på att vara missnöjd. Satt i soffan en stund och gick sedan upp igen. Lugnt och fint lade jag ner henne igen, pussade och sa godnatt och gick. Tog en dusch och när jag kom tillbaka sa M: va har du duschat? Trodde du satt hos Freja. Vi tassade bägge två uppför trappan och se.. där låg det finaste man kan tänka sig och sussade så sött, med Lollo under armen. Vi, helt förvånade, parkerade oss i soffan och tänkte vad hände?!
Och så här har det fortsatt, fast ännu bättre, vi frågar henne: ska vi gå upp nu? Får ett ja till svar och så går vi upp, lägger, pussar o.s.v och går ner och sedan… ingenting! Igår lade hon sig bara rätt ner och somnade! Nu kanske detta är precis så det brukar gå till hos alla andra men vi som har en skrutt som sedan dag 1 har haft enormt behov av att känna vår närhet är lite chockade. Och att det gick så himla smidigt att byta rutin. Som jag sa till M så kanske hon i själva verket bara har längtat efter att få ligga lite själv och filosofera utan att vi pillar på henne. Ha ha! Imorse låg hon dessutom kvar länge och väl efter att både jag och M gått upp i sin säng. Det tycker jag däremot är lite o-mys! Vi har varit noggranna med att hon har somnat i sin säng men sen är det ju höjden av mys när hon kommer upp till oss på natten och man har ett litet finger som ligger och snurrar ens hårtestar fram på morgonkvisten…
Ska vi fortsätta på temat Freja så är hon så in i bänken rolig just nu. Både på dagis och hemma manar hon till stora skratt varje dag. Låt mig belysa med ett exempel från igår. Vi tog en kvällspromenad, lilla rundan och då brukar Freja vilja gå en bit. Ofta vill hon då även hålla i Iris koppel. Så även nu. Så gick de några steg men när Iris blir för ivrig och drar lite så släpper F direkt. Detta upprepade sig ett par gånger. Då går F fram och tar ett tag om Iris huvud/nacke och säger ”tadda ner”, ”tadda ner”.. Jag dog av skratt, för just så gör ju jag, tar tag i henne och säger ”tagga ner!” när hon blir för stimmig. Ha ha ha!
Så är det nu. I mitt lilla liv.
Imorgon är det ESC!
Pedagogerna tycker det är jätteroligt att ha henne där och det märks verkligen att de gillar henne och hon dem. Skön känsla!
Det var otroooligt jämt och vi knep förstaplatsen (800 kr till en middag ute på restaurang) med blott 0,3 poäng. Va? Vi som bestämt oss för att inte lägga så mycket energi eftersom ”någon annan” ändå skulle vinna. Meeen. ibland överraskar man sig själv och i detta fallet vill jag hävda att det (trots M:s ljuvliga färsbiffar) var semifreddon som satte spiken i kistan.. Vilken dessert! Mina vänner om ni har tur kanske jag bjuder er på den någon gång… 