Är lättare sagt än gjort men en tävling på bloggfamiljen.se (http://www.bloggfamiljen.se/2010/09/20/vinn-en-karleksresa/) fick mig iallafall till att ta tag i bloggen om inte för en liten sekund iallafall.

Min motivering till att jag vill vinna:

Efter ett jobbigt år med över 180h arbetstimmar varje månad, privata problem men även glädje känns det behövande att få komma bort till en annan värld om bara för en liten stund. Att ”fly” livet ett tag och insupa naturens kraft och fylla på sin egen livskraft – det är kvalité det och tyvärr inte det lättaste när man kämpar med att stötta och hjälpa bästa vännen i hennes motgångar och flykt samtidigt som man försöker själv hålla sig ovanför ytan och inte se det hopplösa i allt. Utan mitt motto ”Det kunde vatt värre”  – hade jag nog inte klarat av det. Se positivt i motgångarna är svårt och energikrävande men tack och lov fungerande! Nu när det värsta klarnat upp och axlarna börjar komma ner från öronen vill jag så jättegärna vinna den här lilla trippen och ta med min vännina så vi våra axlar åker ända ner och vi kan ta nya tag i vardagen.

Just nu är jag inte kontaktbar överhuvudtaget.

fick en freak igår kväll både på jobbet och annat.

Har fått sova inatt men någonstans i mitt bakhuvud finns där känslan av att jag inte har sovit ett enda dugg.

Det är en hiskeli situation vi befinner oss i just nu och jag vet inte om det ens går att ta sig ur det här hela och rena.

Det ända jag tänker på just nu är varför? varför händer det? varför dras det hit åt? vad har hon gjort för att förtjäna det? varför fortsätter man att vara så naiv? Varför satte jag inte stopp för det (fastän jag vet att jag inte kunde sätta stopp för det) men varför sa jag inget?

Varför stod jag där tyst och sa inget med ursäkten ”sålänge hon är glad så är det okej?” trots att jag såg att hon inte var glad?

Vad är det med henne som gör att hon aldrig kan komma ifrån sådant här???

Idag skulle jag varit påväg till mitt livs 30dagars roadtrip genom Amerikats land.

Nu blev det inte av. Istället har jag fått kämpa för ens 2 veckors semester,  jobbat över 170h fast enligt mitt huvud är jag uppe i 180h, gjort den fasansfulla upptäckten att jag INTE tjänar 133.30 DKK/h utan enbart 130.87. Men samtidigt som jag upptäckte det blev jag för andra gången riktigt glad över att jag startar på ett nytt jobb där löneförhöjningen är då mer än 2000dkk.

Och ja, jag vet att allt inte handlar om pengar men det är för mig det enda sättet att mäta mina framgångar då jag själv inte känner något speciellt inför varje nya jobb – det för mig känns precis som om att det var väntat, som att man går och handlar typ.

Så medan andra har varit glad över att jag har fått ett nytt jobb har jag inte känt något speciellt över det.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag ville bara säga att en skitdag har just precis blivit ännu mer skit och jag vill egentligen bara ta mig och mina inflammerade bihålor och lägga mig under täcket.

Fan ta min dubbelvakt imorgon!

till Gotland och kan mer än lätt tänka mig att bo just här under sommaren (kanske vintern också)

http://www.hemnet.se/beskrivning/709092?r=3

Man kanske ska bli en snobb? Jobbigt bara under tennisveckan…

http://www.hemnet.se/beskrivning/625902?r=3

Vill haaaaaa

http://www.hemnet.se/beskrivning/714619?r=3

Tradigt på jobbet? närå jag kollar bara vad jag kan köpa efter att ha sparat min löneförhöjning i sisådär 50år…

http://www.hemnet.se/beskrivning/698968?r=3

Ja, jag är inne på en stuga eller något sålänge det är en lummig trädgård och osar romantikepok över den så är jag glad.

http://www.hemnet.se/beskrivning/648969?r=3

http://www.hemnet.se/beskrivning/683283?r=3

http://www.hemnet.se/beskrivning/697459?r=3

Eftersom jag alltid tänker att jag ska skriva i bloggen men aldrig gör det får jag skylla mig själv för att mina ”bästa” inlägg försegår i mitt huvud och enbart i mitt huvud tyvärr

Vad jag har glömt att berätta (okej glömt o glömt, det e relativt ny information enbart en helg gammal) är att jag har fått ett nytt jobb och börjar den 1 Sept

Byt upp mig från 2stjärnor till 4 (här bryr vi inte om oss att stanna på mellan stjärnan).

Får också mer i lön OCH en svensk chef i ett danskt land – ska bli intressant.

Bäst av allt är att det är en STOR kedja som har ett hotell i Annecy – lyckan e gjord

Nej nu ska jag fortsätta få rövsvett här bakom Zilip’s reception.

Igår blev Familjen Malmqvist mest älskade medlem nersövd för evigt.

Idag kommer tanken på att skaffa hund väldigt ofta.

Hur kommer det sig att så fort man blir av med något så vill man ersätta det?

Och inte behöver det vara av samma vara utan det kan vara vad som helst sålänge det blir ersatt.

Igår kväll efter beskedet och efter middagen så var det jag som stod och gjorde chokladpudding eftersom tja, jag var tvungen att ha ”något”.

Jag har fortfarande hetscravings men stoppar dom oftast i god tid så också den här gången.

Men den här känslomässiga delen – det är den som gör allt.

Vem kunde ana att en hund som man var allergisk mot, aldrig träffade, knappt klappade när man hade honom nära, dog så fort man fick känna på hans andedräkt kan göra ett så stort hål i ens hjärta??

Sommaren alltså?

Jo, det vet man när man klockan 7 på morgonen cyklar ner till närmaste Hemköp för att köpa frukost enbart i pyjamasbyxorna och en hoodie på sig (och ja, rumpan var bar).