Igår blev Familjen Malmqvist mest älskade medlem nersövd för evigt.

Idag kommer tanken på att skaffa hund väldigt ofta.

Hur kommer det sig att så fort man blir av med något så vill man ersätta det?

Och inte behöver det vara av samma vara utan det kan vara vad som helst sålänge det blir ersatt.

Igår kväll efter beskedet och efter middagen så var det jag som stod och gjorde chokladpudding eftersom tja, jag var tvungen att ha ”något”.

Jag har fortfarande hetscravings men stoppar dom oftast i god tid så också den här gången.

Men den här känslomässiga delen – det är den som gör allt.

Vem kunde ana att en hund som man var allergisk mot, aldrig träffade, knappt klappade när man hade honom nära, dog så fort man fick känna på hans andedräkt kan göra ett så stort hål i ens hjärta??