Går längs med grusvägen

Vinden leker med hennes toviga hår

Hennes tårar rinner nerför hennes kind

Hon går och går

Alldeles ensam i mörkret

Hon vid en bäck står

Hon gråter högt

Skriker för att det smärtar

Och hon fortsätter gå

Hon kommer till en bro

Där hon plötsligt tar av en sko

Går och ställer sig på räcket

Plötsligt hon hejdlöst faller ner

Och nu finns hon inte mer!…..

/Nella 2007-02-20