Idag är det min födelsedag och jag blir 27 år! YEIII!!!! 

Vad är bland det första som händer imorse… ett av de jobben jag sökt (för övrigt det jobb jag MEST velat ha) ringde vid 10 för att tala om att de vill att jag ska börja hos dem!

JAAAAAAAA!!!!!!!

(Det var inte det jobbet jag skrivit om tidigare i min blogg kan jag påpeka!)
Fatta vilken tur man ska ha här i livet! 
Jag börjar den 1/11 så snart tillhör man inte längre gruppen Sveriges ambitiösa arbetssökanden. 
Det ska bli sååå skoj! Nog för att jag varit arbetsbefriad nu i drygt en månad så börjar det bli riktigt tråkigt! Men snart är det slut med det!
Jag hann t.o.m. tacka nej till två andra sökta jobb under dagen… inte lätt att vara populär på arbetsmarknaden haha…

Annars var jag å lunchade med en kompis som också fyller år idag! Sedan tog vi en tur på Ikea. Den killen måste vara en av Sveriges roligaste, man har inte tråkigt en sekund!

Sedan har jag färgat håret på en kompis. När hon kom hit var håret orange, men när hon gick härifrån var det mer åt det röda hållet… 
Var lite nervös under tiden som färgen skulle verka. 
Jag menar, TÄNK OM FÖLJANDE HADE HÄNT…:

* håret hade blivit en heeelt annan färg än vad det var tänkt, t.ex. grönt…
* håret hade lossnat i tussar efter den intensiva blonderingen hon gjort bara någon dag innan..

Tur för henne så är hennes ”naturliga” hårfärg svart, så skulle något gått fel är det ju inte svårt att få tillbaka sin vanliga färg… och sedan kanske göra om allt igen. 
Vore ju dock värre om det hade varit scenariot där håret ramlade av, men då finns det ju peruker (med hänvisning till Britney Spears) ha ha… kanske borde öppna en hårsalong här!

Igår skrev jag ju om grattiskortet jag fick av min mamma och pappa (en dag för tidigt), ni som läst den kanske kommer ihåg att jag nämnde min morbrors fru som ALDRIG, ALDRIG glömmer att skicka födelsedags kort… 
Det gjorde hon inte i år heller… :=) 

Kommer ni även ihåg att jag nämnde min syster som däremot HAR tendens till att glömma av att den 17 oktober i stort sett existerar… hittills har jag prickat in även den punkten!
Men hon har ju 5 timmar på sig iof.

Ikväll kommer kanske min nyfärgade kompis över å tar några bira. 
Jag har ju faktiskt minst TVÅ godtagbara anledningar att dricka några bira fast det är vardag… har ju för övrigt heller inget jobb att ta hänsyn till imorgon…

Så schkål på er å hoppas att ni njuter av MIN födelsedag!!

… känns det inge konstigt att blivit ett år äldre…

Konstigt att man åldras ett år på bara någon minut.. det var inte länge sedan jag var 26 år, bara 20 min sen.

Det kanske känns konstigt när jag vaknar imorgon.. hoppas inte det!

GODNATT!!

… som 26-åring. 

Undra hur jag ska tillbringa denna kväll för att göra den extra minnes full!!?? 
Jo, jag tar min kopp kaffe (med mjölk, inget socker) kanske en eller två bitar från min Marabou chokladkaka (okej då.. målet är MAX en till två bitar, men alla vet nog att det lär bli mer än så) och så bloggar jag lite. 
Då har jag ju kvällen förevigad!! 

Jag undrar också hur morgondagen kommer att kännas… kommer nog att ta mig en mer ordentlig titt i spegeln för att granska om det dykt upp någon rynka i ansiktet eller möjligtvis något grått hårstrå. Tror nog att denna granskning kan ta sin tid…

Fick ett ”Grattis-kort” på posten idag från mamma och pappa. Däri låg även min present! (För er nyfikna kan jag berätta att det var en viss summa pengar som fördes över till mitt konto. Lite svårt ge något annat då vi bor ett 10-tal mil ifrån varandra).

Jag började undra om ålderns höst även nått mina föräldrar…har de glömt bort att det är imorgon jag fyller. 
Jag ringer ialla fall upp dem för att tacka för kortet och presenten. 
Det är min mamma som svarar och jag försöker på ett snitsigt sätt framföra att det är imorgon jag fyller (ifall de nu har glömt bort detta). 
Varpå min mamma suckar högt:
 - ”Fick du kortet IDAG!!??” (puh, de har fortfarande minnet i behåll). 
Jag svarade då att om du skickade det igår så kommer det ju fram idag. 
- ”Jag litar inte på Posten” svarade hon bestämt. 
Vilket hon iof har rätt i. Om det är något man ska skicka som verkligen MÅSTE vara framme nästkommande vardag, så händer detta MYCKET sällan…det kommer snarare fram 3-4 dagar senare.

Jag tackade såklart för presenten och åkte ut på shoppingtur…
Under denna shoppingrunda klurade jag även på vad jag ska ge mig själv i födelsedags present. 
Något fint har jag väl förtjänat som har stått ut med mig själv ytterligare ett år.
 Ett nytt klädesplagg kanske eller något till hemmet… hmmm.. 
Vad ger man egentligen till sig själv i födelsedags present??

Jag har ialla fall en ”lunch-date” imorgon (inte så mkt date kanske men det låter lite mer spännande) med en kill-kompis som också fyller år, så lite roligt kommer jag att ha även ifall ALLA skulle glömma bort mig.

Undra egentligen hur många som kommer ihåg att imorgon är det MIN dag (och alla andra som fyller år såklart – fast mest MIN dag). 
Jag kan garantera att det kommer att komma ännu ett grattis kort imorgon – från Danmark till och med. Min morbrors fru missar ALDRIG en födelsedag, har aldrig hänt och kommer aldrig att hända!!

Någon som däremot har förmågan att ibland glömma bort just den 17 oktober är min kära syster. Antingen så kommer hon på det sent på kvällen innan hon ska nana kudden eller så ringer hon dagen efter… men vad gör det!

Tänk när man var liten hur mycket man längtade till sin födelsedag (julafton var likadant). Man gjorde en egen kalender där man räknade ner dagarna och sedan när ”dagen innan” var kommen kunde man inte somna. Och lyckades man somna så vaknade man jätte tidigt och det tog inte många sekunder innan man var uppe ur sängen för att kika ut i köket där mamma och pappa satt för att få sin present… det var tider det!!

Nä, nu är kaffet slut och jag kan säga att det saknas liiite (men bara liiiiiite) fler än en till två bitar av min chokladkaka.

Jag måste ju klura ut något som jag ska köpa till mig själv i present, som naturligtvis måste slås in i något fint papper. 
Däremot har jag en svag aning om att min hund har varit ute och shoppat också, såg att han hade gömt något vid sin säng, men när jag skulle tjuvkika kom han in och skällde på mig – antar att jag får vänta tills imorgon!!

JAG HATAR ATT VÄNTA!!

Pöss å kräm på er!!

Då jag är en av Sveriges många aktiva arbetssökanden läser man ju en hel del roliga jobbannonser under dagarna… ibland har man ju t.o.m. turen att komma på intervju och även där tas det upp diverse skojiga saker.

Det som förundrar mig mest är alla krav som finns med i alla annonser. Jag har motstridit detta flertalet gånger och till min förvåning är dessa jobb i majoritet på min ”intervju lista”. Så mycket för deras krav menar jag… eller är det bara så lätt att min CV är heeeeelt grym?

Jag vet en specifik annons angående ett jobb där det i annonsen stod: …”för rätt person kan tjänsten komma att bli en platschefs tjänst”. Sweet tänkte jag och sökte detta jobb. 
”Ring ring” i telefonen, det var detta jobb som ringde och ville att jag skulle komma på intervju. 
Någon dag senare var det dags. Jag gjorde mig representativ, satte mig i bilen och styrde min kos mot intervjun.

Väl där möttes jag av en jätte söt kille i min ålder (plus redan här lixxom – nybliven singel som man är. Dock självförvållat men ändå…) jag tar i hand och frågar efter personen jag skulle träffa. Denna syn var inte riktigt lika imponerande som den första, men men… han frågar om jag vill ha kaffe, javisst svarade jag. Då ber han sin kollega att fixa detta och vi går upp en våning.

När han sedan sprungit ner en gång för att hämta diverse papper samt vårat kaffe som hans ”anställde” fixat (undra om detta är vad mina eventuella arbetsuppgifter kommer att bestå av..) börjar intervjun. 
Ser att han har skrivit ut några papper från arbetsförmedlingen eller nå´t med frågor som är bra att ställas vid en intervju (så förberedd var han).
Allt eftersom han berättat om företaget och tjänstens arbetsuppgifter kommer det roliga. 
Han berättar om företagets anställda, hur många de är till antalet och deras arbetsuppgifter, det var ju detta som skulle vara det spännande med tanke på att det eventuellt var aktuellt för en platschefs tjänst enligt annonsen. 

Ja vilka var de anställda då.. Jo, han som ägde företaget (som för övrigt bara var där 50%), den söta killen jag stötte på i dörren då jag kom samt den personen som de sökte.

Då är min fråga: VADDÅ ”EVENTUELLT EN PLATSCHEFS TJÄNST”??

Tror ni att jag kommer att tacka ja till jobbet om jag skulle bli erbjuden… 

NÄ, skulle inte tro det va! 

Trots den söta killen… kanske ska försöka fånga in honom på nå´t annat sätt istället. 
Tål att tänkas på, kanske återkommer till honom framöver i min blogg om KÄRLEK.

Jag hoppas!!

Kram på er allesammans!

En sak jag har funderat på den senaste tiden är ordnamn… varför heter saker så opassande namn? För att ni ska ha ett litet ”humm” om vad det är jag svamlar om så här mitt i natten så ge er jag er två exempel:

• Läspa; är inte det ett konstigt namn för när någon inte kan uttala s.

• Dyslexi; som om det skulle vara ett lätt ord att läsa.

Känns som om dessa namn är lite smått hånfulla. Vem har egentligen kommit på dessa namn?

Undrar om det är fler än jag som har sådana här konstiga funderingar?

Sleep tight, don´t let the bedbugs bite

… rubriken kanske är lite tvetydig men det jag menar är att detta är min premiär i bloggvärlden. Det ska bli riktigt roligt att dela med mig av alla konstiga saker som kan komma att hända och jag hoppas att ni gillar att läsa det också, annars är det ju lixxom ingen idé att sitta här å skriva…

Jag kan ju börja med att skriva lite om mitt liv so far…så håll i hatten :=) Jag flyttade hit till detta bostadsområde för drygt 10 månader sedan å jag har redan förundrats flertalet gånger av allt som folk orkar bry sig om å påpeka. Nedan ska jag ge er ett exempel av saker som händer här:

Som säkert på många andra bostadsområden så finns det alltid en äldre tant som tror att hon kan styra och ställa bäst hon vill (bara för att hon har levt 100 år längre än alla andra i området typ och är bitter för att det inte finns en enda man i denna värld som skulle kunna stå ut med henne). Vi har i alla fall en sådan här, hon tror att hon är områdets ”boss” när hon i själva verket är områdets ”satmara”. 

Utmed gatan här kan man stå parkerad med bilen i 2 timmar mellan 7-20 sen ska bilen flyttas på. Vissa står över natten, vilket inte stör MIG det minsta, men däremot ”tanten” verkar ha riktiga issues med detta.

En morgon kl 05:30 när jag var ute med hunden träffade jag på denna underliga varelse iklädd pyjamas, morgonrock och morgontofflor (fatta vilken hemsk syn detta var) gåendes uppför denna gata med en bunt papper i handen. Hmm tänkte jag, vad är nu detta. Då jag kommer närmare och närmare och tillslut yttrar jag ett tröttsamt ”hej” (klockan var ju för faan bara 05:30). Detta skulle jag inte ha gjort då jag fick en hel utläggning om att det är otroligt att folk parkerar sina bilar på gatan då det finns ett garage 200 m längre ner för de boende.

Jag nickade å höll med, tänkte inte så mkt mer på vad det var hon sa utan gick vidare (jag var ju ute för ett syfte – att kissa hunden, annars hade jag hellre legat kvar i min varma säng). På tillbaka vägen såg jag lappar på ALLA parkerade bilar. Nyfiken som man är så vill man ju veta vad som står på dessa lappar. Tittar mig om både en och två gånger (som om sååå många andra är ute vid den tiden), går sedan fram till en av bilarna och läser lappen.

Det tanten har gjort är att engagerat sig med att på datorn skrivit följande (och ni kan ju tänka vilken tid det lär ha tagit för någon som föddes då knappast TV:n fanns och datorn var sååå way framåt i tiden): ”Om du nu behöver någonstans att parkera din bil så finns det ett garage längst ner på XXXXgatan. Nyckel kan hämtas på expeditionen. Månadskostnaden är mellan 100-150:- beroende på plats… bla bla bla”… jag säger bara ”SHE´LL BE BACK!!!!”

Fast å andra sidan är det ju lite underhållning att ha en sådan person här, vad skulle man annars roa sig med… det finns flertalet stories att berätta för er, men jag sparar lite på det till ett annat tillfälle…

Ha det bra allihopa!

Glöm inte att kramas då det ger värme i kalla tider som nu…