Body Mind and Zoul En blogg

Det är ingen glädje i att vara sysslolös, det roliga är att ha mycket att göra och att strunta i att göra det!

Ett riktigt Gott Nytt År 2011 önskar jag er!

Tänk att man blir så frustrerad när saker inte händer så fort som man vill!

Men, var sak har sin tid, det är så sant som det är sagt.

Arbete är nog bra, men det tar bort så förbaskat mycket tid, för sånt som är roligare i livet!

För några dagar sedan såg jag The Living Matrix på DVD.

Jag låg i soffan och tittade och efter bara några minuter så kände jag hur min högra hand började att sakta, sakta röra på sig.

Det  blev ju såklart lite svårt att koncentrera sig på filmen eftersom jag ville se vad som skulle hända med handen, samtidigt som jag febrilt försökte att inte påverka den på något sätt.

Men när jag släppte fokus på den så åkte armen upp med handflatan riktad mot TV-skärmen och jag kände värme och ett pirrande i handflatan.

Jag fortsatte att titta på filmen och försökte ”tänka bort” att jag hade en arm och en hand som stod rätt upp och vägrade att lägga sig ner fast jag faktiskt tryckte på lite när jag började bli trött i den.

Hela filmen stod den i den positionen med lite små ändringar av hur handflatan var riktad mot TV:n, alltså i över 1 timme! Den skötte sig helt själv utan min inblanding och jag lät den vara och försökte koncentrera mig på filmen. Så, när filmen var slut, efter ca 5-10 minuter, så la den sig ner sakta, sakta igen…

Jag kände mig trött i armen och det stack lite i den p g a ansträngningen, men annars så kände jag ingen skillnad alls. Men dagen efter var jag så otroligt lugn och harmonisk i hela mitt sinne. Det kändes som att inget i hela världen kunde påverka det lugnet!

Någon slags energi tog jag definitivt emot, den saken är klar. Det vore intressant att höra om någon annan upplevt något när han eller hon tittat på filmen också.

Jag har inte varit inne här på så himla lång tid nu.

Det har varit en kombination av olika saker som hänt mig, tidsbrist, skrivkramp och lust helt enkelt.

Den andliga sidan har fått stå tillbaka rejält nu under en lång tid, och verkar få göra det i fortsättningen också. Men man får ta det som det är, det är väl bara den tiden i livet just nu.

Det verkar som att jag mest ska ägna mig åt min egen utveckling nu, och inte ”hjälpa” andra. Inte på annat sätt än när jag möter människor i vardagen i olika situationer.

Idag kände jag dock att jag skulle gå in här och titta om bloggen fortfarande finns kvar och om det är någon som läser den över huvud taget, och gissa vad glad jag blev när jag såg att den fortfarande får besökare fast jag inte skrivit något sen i februari!.

Tack för det, det värmde!